Äntligen var vi hemma igen.
Trodde det skulle kännas jobbigare att lämna avdelningen men det var riktigt skönt att komma hem.
Och efter mycket övervägande efter att vi pratat med läkare om för och nackdelar med ett andningslarm så kom vi fram till att vi avvaktar och köper inget än. Men om samma sak inträffar igen köper vi ett då.
Men en barnvakt blir det så man hör han om han ligger i sin säng och vi sitter i vardagsrummet.
Allt har iallafall varit bra sedan vi kom hem och hoppas prinsen sover bra i natt. Han får sova i Trinitys vagn så han håller sig upprätt.
Så nu ska jag lägga över han och sejer godnatt till er alla.
Och ett tusen tack till Annica och Håkan som passat våra stora barn !

Natten är inte rolig. Känns inte som man blir tagen på allvar. 
2 nya äldre sköterskor som inte värkar veta vad som hänt mer än att vi ska få åka hem i morgon.
Bad om att få ha syres mätaren på i natt då tidigare sköterskor sagt att det är helt ok att ha den på när han och vi ska sova. Blir ju att köpa andningslarm så fort vi kan när vi blir utskrivna. Både jag och Jonne känner att vi behöver ha nått även hemma. Visst fick jag på syres mätaren men med massa suckar på köpet. 
Så nu strax innan tre vaknar jag av att den tjuter.
Jag hade precis somnat efter hans mål mat han åt 01:30. Ser hur Syresättningen sjunker under 80 och andas tungt då lyfter jag upp Denver som fortfarand sover och lägger han högt och i samma veva vaknar han och andas fortfarande tungt och börjar skrika. Syresättningen sjunker ner till 74 innan den vänder upp till 100 igen. 
Jag ringer på sköterskorna för att berätta vad som hänt efter att den gått upp på 100 då jag känner att jag har ganska bra koll på läget och det har ju vänt men vill ändå se om dom kan kolla så han andas ok och få in det i journalen och jag tyckte han fortfarande betedde sig underligt. Men fick bara höra att nu ligger ju Syresättningen på 100 igen. Den fel larmade nog bara för att han sprattlar och rör sig så mycket. Vilket jag såg att han inte gjorde så jag sa att han sov ju så jag tror inte de var nån fel larmning. 
De ända de säjer då är att han har ju fått nezeril så de ända vi kan göra är att ge han lite koksaltlösning. Sen pratar de om att jag skulle försöka mata han igen och om han inte kom till ro då skulle vi ta en tämp. 
Jag vet att den kan fel larma men jag känner ändå att detta inte var nån fel larmning. 
Nu har prinsen somnat igen och har en syresättning som pändlar mellan 98-99. Och har gått ner på 94-95 nån vända.
Det känns ärligt talat riktigt skönt att veta att sköterskorna som har varit med när allt har hänt börjar jobba igen om några timmar. De som Förstår oron jag/vi har nu hela tiden. För allt fick ju så snabbt. Och brukar bara hända 1 gång men hände oss 4 på loppet av 5 timmar. 
Och visst har han varit sig själv under dagen men man vill ju ändå bli tagen på allvar. Det är ju knappast nått man tycker är kul eller vill att det ska hända.

Vet att jag gnäller men behövde skriva av mig.