I dag tror jag jag haft värsta dagen i mitt liv.
Den började med att vi vaknade och Denver känns glödhet så jag ringer rådgivningen som tycker jag ska avvakta, barn kunde ha 38,5 utan problem enligt henne.
Men när Trinity var liten sa barn läkarna att barn under tre månader inte ska ha feber så jag åker in endå.
När vi kommer in är klockan runt halv sju och Denver tempar 38,1.
Vi får träffa sköterskor och läkare som lägger in oss på avd 34 för observation över dagen.
Läkaren kommer in på ronden och kollar Denver lite men vill inte väcka han så de bestämma att han ska undersökas lite senare då han sover väldigt hårt. Så jag ska väcka han vid 12 för mat.
Medans jag sitter och försöker väcka han slutar han plötsligt att andas och blir blå. Jag fick panik och springer ut i koridåren och panik skriker på hjälp.
Sköterskorna kommer jätte snabbt och skakar han och samtidigt springer till akut rummet. Efter många långa sekunder kommer det barn skrik från akutrummet och han värkar må bra igen.
Läkaren misstänker att det var dyk reflexen som slog till. Och det brukar inte hända 2 gånger tätt så jag kan vara lugn, men han var inte säker. Men de skulle ta massa prover bara akut rummet blev ledigt igen.
Men Jag bara gråter och har panik så sköterskorna ringer till Jonne åt mig så jag slipper vara själv. Så går det ca en timme så slutar älsklingen andas igen.
Som tur var hade akut rummet blivit ledigt. Så efter att Denver kommit igång med andningen igen så togs de massa prover. Bl.a Ryggmärgs prov, urinprov och massa annat.
Sen kommer Annica, Jonne och Trinity. Medans Jonne är ute och flyttar bilen med Annica händer det igen, man tror inte det är sant. Denna gången ligger Denver i sin balja och jag skulle bara ge han näsdroppar och Mata han så slutar han och andas en tredje gång men vi har fått akut larm på rummet efter första gången så det går snabbt att få hjälp.
Men de känns otroligt jobbigt varje gång man kommer in i akut rummet.
Då ligger ju vår lilla prins på värme bordet med 1-2 läkare och 4-6 sköterskor runt sig och man känner sig enbart ivägen. Men det gick bra även denna vända. Men inte var det över heller. De gick ca 1 timme så var det dax igen. Då blev de att ta ännu fler prover sen blev det lite lugnare.
Vid det här lagret hade man lärt sig se när det är dax så man hinner lyfta upp han innan han är helt borta så nu har vi sluppit akut rummet och hoppas jag slipper springa dit igen men vi blir kvar i tre dagar minst sa läkaren.
Men personalen är hur underbara som hällst.
Men nu är det dax att sova i ca 1,5 timme innan det är dax att väcka prinsen för mat.
Lägger in någon bild från denna helvetes dag.

Natt natt på er !