Hejsan hoppsan !
Detta är väldigt jobbigt för mig att skriva men skriver det endå så ni runt i kring mig kanske kan förstå lite iallafall !
Jag började ju med medicin mot min adhd för några månader sedan och det funkar riktigt bra men samtidigt mår jag jävligt dåligt.
I början upplevde jag mest en tystnad i huvudet och ett lugn i kroppen som jag inte kan beskriva.
Och när medicinen sen gick ur kroppen så kom världens ångest attack som jag inte alls förstod mig på.
Och jobbar fortfarande med den till viss del.
Sen flöt det på ett tag tills jag en dag fick världens socker fall och ännu en gång inte fattade vad som händer med mig !
Har hela tiden pratat med mannens syster och en annan kompis som förklarat så gott dom kan men är ju fortfarande jag som måste lära mig hanskas med detta och det flyter på.
Och när flytten närmade sig så blev de lite små kaos i mitt huvud då jag kände mig super stressad för att vi inte skulle hinna med allt i tid.
Vilket vi gjorde och medicinen funkar ok men jag försöker fortfarande vänja mig med att det är lite tystare i huvudet och lugnare i kroppen, kan tex sitta i soffan utan att känna mig jätte rastlös och måste göra något.
Känns samtidigt som medicinens effekt har börjat avta men som vanligt pratar jag med mannens syster och medan vi pratar kommer vi fram till att jag gör ju alla saker jag ska göra och har ett helt annat tänk.
Så istället för att medicinen tappat effekt så ger den mig toppen effekt och gör precis det den ska göra, få mig att komma igång, kunna hålla fokus och fullfölja uppgiften jag börjat med.
Så jag tycker allt är bra ända tills för någon dag sedan då jag bara bryter ihop och mannen tycker jag är skit barnslig. (Varför spelar ingen roll alls)
Och jag sejer till han att de går fan inte att stänga av känslorna och mår skit på grund av det.
Vilket han inte alls förstår vad jag menar, utan sejer bara : vadå stänga av känslorna.
Jag svarar bara ja men stänga av alla jävla känslor som kommer så jag slipper känna dom.
Jag har alltid kunnat stänga av mina känslor och alltid trott alla kan göra det.
Så blir det för mycket slår man bara av lixom inget konstigare med det.
Vilket mannen talade om för mig att de inte bara var att slå av som på en knapp.
Vilket förklarade mycket varför han reagerat på ett helt annat sätt än mig i många situationer.
Så nu ska jag alltså lära mig leva med alla dessa känslor som jag dessutom inte kan slå av som jag tidigare gjort.
Så blir jag jävligt ledsen utan anledning eller något annat så har jag jävligt mycket som jag varit med om och gått igenom i mitt liv som jag helt plötsligt inte bara kan slå bort.
Men samtidigt så kan jag förstå att endel tyckt jag varit väldigt känslokall innan, då jag oftast bara slagit bort känslorna så fort jag inte orkat mer eller att de varit jobbiga känslor.
Och ja nu kommer alla känslorna på en och samma gång och jag kan inte annat än gilla läget.
Och detta är väldigt jobbigt för mig och inget jag vill prata om men samtidigt kände jag att de kanske vore bra för de i min omgivning iallafall att veta vad jag går igenom och att jag absolut inte menar att vara elak eller så, men ibland kan det vara jobbigt att bara prata i telefonen.
Så vissa dagar kanske jag tar lite avstånd och bara vill vara med familjen just för att jag inte orkar mer just då !
Jag har en underbar familj och toppen vänner så detta kommer bli kanon bara jag vet hur jag ska takla alla känslor.
Och det går bättre för var dag som går !

De jag egentligen vill ha ut av detta inlägg är att ni kanske kan förstå iallafall lite vad jag går igenom just nu !

Hoppas alla får en underbar dag !