Blev en händelserik helg det här. I går var vi på Mors dag middag hemma hos min mormor och morfar. Efter de for vi vidare på Ludvika marknaden. Kevin åkte en karusell och köpte sig nå spray godis, Trinity köpte en häst ballong och så delade vi på en sockervadd. När vi kom hem fick merlin med sig Trinitys ballong ut ur bilen, jag ska då försöka fånga den och springer ut på gräsmattan och plötsligt känner jag en smäll på magen och att jag glider på magen sen mins jag bara att jag ligger på rygg och Jonne sitter bredvid mej i telefonen. Mins att jag inte känner några foster rörelser alls och jag får panik, sen mins jag att Trinity sejer hästen där och pekar på himlen. Mins oxå att ambulansen kom och att vi pratar lite på gräsmattan och att det flimrar framför ögonen när jag sks resa mej upp. Tydligen hade jag sagt åt barnens farmor som kom och tog barnen att hon skulle åka och köpa ny häst ballong till Trinity precis innan de stängde dörrarna. Vi blir körda till Falun och förlossningen. Där sätter barnmorskan på ctg och kollar så att Denver mår bra, men de hinner inte mer än få på det innan det var full fart i magen. Han tycker verkligen inte om strålningen från maskinerna. Men eftersom jag hade så fruktansvärt ont i magen så får jag stanna så de kan kolla lite noggrannare och jag kunde få lite starkare smärtstillande. Annica barnens farmor kom och hämtade Jonne nån gång på kvällen. Kl 24 fick jag smärtstillande och la mej då och sov. Vaknade vid 2 av att jag mådde piss illa men lyckades somna om. Kl 6 skickar Jonne ett meddelande så jag vaknar igen så ber då om Alvedon då jag mådde så illa efter de andra så skippade jag dom. Hade då oxå fått riktig mens verk. Jag åt lite frukost och kl 7 eller nått sätter de på mig ctg igen och det visar sig att det är sammandragningar jag känner, personalen blir då lite orolig och ringer på läkaren och råd frågar med henne om jag skulle ha bricanyl vilket jag fick oxå för att stoppa upp sammandragningarna. Under ronden undersöker de mig och de hade inte hunnit hända nått om jag fattade rätt. Men de vill ändå ha mej kvar under dagen. Vid 4 tiden var det dax igen, nu hade jag varken ont eller nått. Jag tyckte kurvan såg jätte bra ut men tydligen ville inte Denver sammarbeta och hans kurva var för jämn. Men efter lite bökande gick han äntligen med på att sammarbeta. Efter det skulle det diskuteras med läkare igen och jag fick äntligen åka hem. Så det blev farmor Annica och johanna som fick ta sig en biltur till Falun. Nu ligger jag äntligen i min egen säng. Nu ska vi bara se hur bra det går att ta de lungt. Nu ska jag ta och försöka sova, natt natt på er.