Vart på läkar besök idag och jag har oroat mig för att de ska avbryta min medicinering då jag gått ner en del i vikt men har stått still nu en månad och så länge jag inte går ner så mycket så bmi visar undernärd så är det ingen fara.
Vilket var en enorm lättnad för nu behöver jag inte oroa mig över huvud taget då jag har mer än 6-7 kg kvar tills jag ligger på fel sida strecket på bmi tabellen !

Fick höjning på medicinen viket jag känner klar skillnad då jag nu lagt mig och kan slappna av och känner ingen som helst rastlöshet, tankar som far åt alla håll eller irritation på något alls !

Det var inte heller konstigt att min syn och mitt brytningsfel försvann då mina muskler i ögonen inte ansträngs på samma vis lägre.

Att astman blivit bättre kan bero på mycket och självklart hade medicinen en inverkan där med.

Läkaren sa också något jag inte alls tänkt på som absolut stämmer som jag ska tänka på i fortsättningen och jobba med.
Och en av de är att jag har för höga krav och förväntningar på mig själv även om jag inte inser eller visar det.
Och sen sa han att jag klarar mycket mer än jag själv tror och det beror mycket möjligt på att jag är rädd för att misslyckas.
Men de tänker jag absolut ta till mig.

Så kom träningen upp.
Fick höra det jag absolut inte trodde han skulle seja och det var att jag gått och väl kunde träna flera gånger i veckan utan problem bara jag kom ihåg att äta lite mer när jag tränar och behöver inte köra helt slut på kroppen utan köra lite lättare pass.
Vilket jag tyckte var otroligt skönt att få höra!

Sen att tänka på för att jag ska få lite mer lugn i min rastlöshet så ska vi redan på onsdagen bestämt de vi ska göra i helgen och göra aktiva saker för att få stimulans i intryck och få ut så mycket av min överskotts energi som möjligt och gärna promenader.
sen var det jätte bra att vi hade underbara far och mor föräldrar som hjälpte oss med barnen och vi kanske kunde då lite egen tid tycke han var viktigt.

Skulle också få remiss till arbetsterapeut och prova ut kedjetäcke åt mig också.

Så i det hela ett underbart läkarbesök som hjälpte mycket på alla plan!

Men nu ska jag göra något jag inte gjort på länge och det är att lägga mig och sova med ett lugnt huvud avslappnad kropp och tankar jag klarar av att kontrollera så i morgon hoppas jag att jag vaknar lite lugnare och mer harmonisk än de senaste veckorna.

Älskar denna bild på mina underbara barn tillsammans med min mormor och morfar som betyder otroligt mycket för mig !

Bjuder på en bild på min underbara lillebror som äntligen är hemma på besök nu över sommar lovet !

Tomt i sängen nu !
Då sover Denver borta för första gången.
Mormor och Pål kom och hämtade han på eftermiddagen och så kommer han hem i morgon.
Under eftermiddagen har man inte märkt av så mycket att han inte är hemma förutom att det vart lite lugnare här hemma men nu på kvällen kändes de lite konstigt att inte ha någon som trängdes i knät och sängen är ju tok stor !
Så lite underligt att inte kunna kika till ha som jag brukar göra en gång i timmen typ, men känns riktigt bra också.
Så ska väl försöka sova lite snart.
känns bara så bra att de gått så bra än så länge då han kan vara extremt mammig här hemma på kvällarna och nätterna.
Och att få vakna utan ett nytt blåmärke känns ju ännu bättre!
Nej ju ska jag sova för nu börjar jag bli lite trött.
natt natt på er !

Medicinen måste med om man ska sova borta !

Sen blev det hejdå allihopa, han ska ju åka racerbil med Pål !

Trinity somnade på golvet medan vi kollade på film !

Då har de gått några veckor sedan Denver opererades och de tog bort hans halsmandlar och polyper.
Han får ju självklart sin astma och allergi medicin som vanligt, ,men än så länge har han bara haft jobbigt med astma 1 gång efter operationen och han har så gott som slutat snarka helt och andningsuppehållen är också betydligt bättre 1 än så länge på ca 2,5 veckan. Innan har de varit nått i veckan iallafall.
Man märker på han att han har mycket lättare med andningen också.
Näsan rinner inte lika mycket som vanligt och senaste dagarna har han inte dräglat så mycket heller, innan fick han lov att byta tröja mins en gång om dagen.
Nu blev det ju väldigt kort start på dagis så hans infektions känslighet kan jag inte seja något om än.
Han vill fortfarande inte riktigt äta allt men det kommer det också.
men än så länge har allt bara varit positivt efter operationen.

Annars så rullar det på Jonne jobbar jag tar hand om hemmet och barnen.
Jag har fått för mig att rensa i förrådet så vi får ner allt vi har i skrubbarna på små barnens rum förutom foton och sån man kan behöva som jag pressar in i skrubben på Kevins rum.
Jag har nästan tömt båda sktubbarna på barnens rum ens är tömt och möblerat.
Det blev ett litet pyssel fika rum där inne :)
Andra skrubben är tänkr att de ska bli en film och mys hörna så vi ställer in barnens tv och dvd där.
men där inne är de lite saker som måste plockas bort och jag måste hitta rätt plats för dom.
Men hoppas det inte tar för lång tid för urs hur lägenheten sett ut, saker och skräp överallt.
nu börjar vi äntligen få lite ordning igen.
Men när de är tömt hade jag tänkt tapetsera eller måla i sktubbarna så de blir ännu mysigare bara hyresvärden godkänner det.
Men jag tycker inte de borde vara några problem med tanke på att det egentligen bara är bi utrymmen som inte används om man inte är lite halv knasig som mig ;)

Barnen alla tre har kommit i någon form av trotts och tonårs trotts.
Det är konstant bråk och de skvallrar på varandra och bara är allmänt griniga och lyssnar ingenting så hoppas det vänder snart.
För kvällarna kan vara riktigt jobbiga speciellt när min medicin gått ur för då har jag inget tålamod alls och lättirriterad så känner själv av det så jag blir arg och irriterad på mig själv samtidigt.
Medicinen funkar on på morgonen och förmiddagen fram till 14-15 då jag tar min sista som inte alls funkar lika bra men så länge jag biter mig i tungan funkar det men vid 17-19 tiden så går den ur helt och jag skulle helst bara vilja gå och gömma mig.
Men jag hoppas det är röran hemma som har gjort att barnen blivit som dom blivit så de vänder och blir bättre snart igen.
Sen skulle jag kunna tro att Kevin har väldigt jobbigt med de nationella proven i skolan och ivrig på att få sommarlov spelar upp han en hel del.
Nästa termin är de ny skola igen för han men denna gång på grund av att den han går i nu enbart är till 6:an och han ska upp i 7:an.
Och nu är det inte många månader kvar tills han blir tonåring och fyller 13 hela år.
Trinity blir stor hon också natten till tisdag så tappade hon sin första tand.
Var den nere till vänster som lossnade.
Denver talade om för mig idag att han inte vill vara någon stor pojke och att är en bebis.
Han ville inte ha mat utan skulle ha välling (ersättning) så jag talade om för han att välling är det bara bebisar som dricker och han är ju faktiskt en stor pojke nu.
Der var absolut inte bra och stämde inte alls för han var minsann en bebis och skulle bli buren.
Men efter att vi köpt extra bilbarnstolen till Trinity så ville han så klart inte vara någon bebis, hon fick ju en blixten Mc Queen bilbarnstol.
Den skulle han sitta i och när jag svarade med att, du är ju en bebis så tittade han argt på mig men sa inget.

Men nej nu får det räcka för idag med allt jag skrivit så ska jag försöka sova lite jag också.
Men lägger in några bilder iallafall.

Gluggen
Man ser tillochmed nya tanden som är på väg fram :)

Trinitys försa tappade tand !

Självklart måste man fira med en jätte chokladboll när man blivit så stor att man tappar tänderna!

Glömde ju skriva att jag varit och kollat synen och tydligen så ser jag nästintill perfekt.
Mitt synfel har blivit mycket bättre så jag inte behöver glasögon och mitt brytningsfel har försvunnit.
Har själv reagerat på att jag tycker jag ser mycket bättre och klarare sen jag började med min adhd medicin men jag klagar inte !

Jonne däremot behöver fortfarande glasögon och efter ca 5 år utan så har han nu skaffat sig ett par nya.

Idag hittade vi en mussepigg som fick kram av Trinity men Denver vågade inte.

En av de tre små grisarna gjorde mussepigg sälskap, men han fick ingen kram av nått av mina barn.

Trinity blev riktigt nöjd med exta stolen.

Trinity tyckte vi kunde ta hennes gamla bilstol som exta stol istället.
denna var ju mycket bättre, fanns ju plats för muggar på den också.

Så här fint har det blivit i små barnens lilla skrubb :)

Länkar här till en tävling som jag tycker är värd att vara med i !
Vi använder bara namnnappar från namnnappen då vi lättare har koll på att sonen inte stoppar någon annans napp i munnen och på så sätt kan förhindra en liten risk till allergi reaktioner.
de har även super bra service och napparna har bra kvalitet och snabb leverans!

http://knoddasmammorna.blogg.se/2015/april/tavling-i-samarbete-med-namnnappen.html

Lycka till nu alla !

Jaha 1 mak idag !
Har inte hänt så mycket här, Denver opererades i måndags den 27 april och har inte varit sig själv förens idag.
Igår satt jag och de små på sjukan i över 5 timmar för att han inte vill äta och bara gnällde, men allt såg bra ut iallafall.
Kevin hade prao på Jonnes jobb och de gick givetvis skit bra !
Idag har vi varit och köpt en ny säng till Denver eller de blir väl Denver och Trinity då de är rutschkana på den och koja under.
Så idag har jag möblerat om på deras rum och de blev riktigt bra tycker jag iallafall och ungarna älskar nya sängen!

Nu är det bara sova kvar så en ny dag med mina underbara barn kan börja :)

Natt natt med er !

En tankeställare jag fått angående ADHD och att få diagnosen i vuxen ålder.
Tänkte på skillnaden hur det blev med medicinen hur livet blev mycket lättare, iallafall så känner jag så kan ju inte prata för alla.
Och kom att tänka på att de säkert finns de föräldrar som tar på sig ansvaret och känner viss skuld för att deras barn inte fått diagnosen som barn.
Och känner att deras barn kunde haft de mycket enklare än de hade de.
Så är det troligtvis inte !

Jag vet att min mamma tog mig till BUP för att jag var omöjlig att ha att göra med och det står i mina journaler att jag var väldigt aktiv, rastlös och hade svåra konsentrations svårigheter, så jag blir mer irriterad på att de bara släppte de och inte gjorde någon utredning då utan gav mamma lite råd och tips hur hon skulle handskas med mig.
Nu fick jag min diagnos i november och skulle fylla 32 i januari.

Känner mig lite elak att jag inte haft i tankarna att fråga min mamma hur hon kände de nu efter jag fått diagnos speciellt eftersom hon tagit mig till BUP och bett om hjälp och fått lite råd och tips och svaret att jag hade det bra hemma.

Självklart anklagar jag absolut inte min mamma eller pappa för någonting.
Och jag vet att jag inte var ett lätt barn att ha att göra med så jag vet att min mamma och pappa är så jävla starka pysiskt då jag själv tycker jag var ett hemskt barn när jag tänker tillbaka, och jag hade nog inte orkat med mig.

Nu är jag glad för att jag fått diagnosen och får den hjälp jag behöver.
För det hjälper mig att bli en bättre och stabilare mamma och förälder till mina barn som klarar av hålla alla rutiner och bollar i luften.

Så en liten tanke till er som fått er diagnos sent i livet, tänk på att inte anklaga era underbara föräldrar som säkert kämpat arslet av sig för er, legat vakna hela nätterna och varit oroliga för vad som kan hända eller vad som kan ha hänt.
Ni kanske bara glömde av tiden medan era föräldrar målat upp det värsta i tankarna.
Så finns säkert en hel del föräldrar som mår lika dåligt som er som fått diagnosen, vissa föräldrar mår kanske sämre än er tillochmed för att de tar på sig ansvaret och misstaget att de inte såg att deras barn var annorlunda och behövde lite extra hjälp.
Men det är absolut inte deras fel.

Jag vet att det finns de föräldrar som blånekar att deras barn skulle kunna ha en diagnos även om skolan eller förskolan vill att det görs en utredning för att kunna hjälpa barnet på bästa sätt och föräldrarna då vägrar eller tackar nej.
Dessa borde skämmas!

Till dessa föräldrar vill jag bara seja att om ni är så säkra på att ert barn inte har någon diagnos av något slag, spelar ingen roll vilken diagnos det än gäller så låt då förskolan, skolan eller vilka de är som vill att de ska göras en utredning skicka remiss till habiliteringen, bup eller där utredningen görs.
Får då barnet ingen diagnos kan du slänga papprena i ansiktet på de som misstänkt att de skulle vara så.
Och har barnet en diagnos är det inget att skämmas över överhuvudtaget utan var stolt att ditt barn är unikt och se de positiva att nu får barnet rätt hjälp och förhoppningsvis förståelse från de som barnet har runtomkring sig.

Nej nu ska jag ta och sova men ville bara ha sagt att jag iallafall fick mig en tankeställare som jag tror många inte tänker på.
Oc så vill jag bara seja till er föräldrar till oss som fått diagnosen sent att ta inte på er skulden det är inte erat fel.
Ni har gjort allt ni kan och alltid funnits där och det är det som räknas!
Var istället stolta över vad ni gjort för era barn !

Och sejer de igen till er som fått diagnosen sent, skyll inte på era föräldrar eller lägg skulden på dom.
Utan fråga istället hur de tycker de känns efter att du fått diagnosen och hur de mår och berätta för dem att ni inte lägger någon skuld på dom utan istället är stolta att de gjort ett så förbannat bra jobb !

Till min fina mamma och pappa vill jag bara seja att ni har varit fantastiska föräldrar och är fortfarande!
Jag har aldrig varit ett lätt barn att ha att göra med.
Jag skulle alltid ha min vilja igenom som liten och så är det fortfarande och det har gjort att jag inte ger upp i första taget.
Eller jag ger inte upp förens jag fått det jag vill, och av någon anledning så blir de så till slut också även om de tar lite tid ibland.
Det finns så mycket jag skulle vilja få ur mig men hittar inte rätta orden eller meningarna så det får vara.
Men nu vet jag varför jag är som jag är och jag kommer alltid att vara lite annorlunda men inte mer än vad jag var för 1 år sedan innan diagnosen och allt.
Det viktigaste utav allt är att jag vet att ni älskar mig vilket jävulskap jag än hittar på och ni finns där när jag behöver.
Och jag älskar er så enormt mycket!

Och hade jag fått diagnosen som barn hade jag inte varit den jag är idag och jag vill vara den jag är och att ha mina misstag jag gjort med mig så kanske, kanske jag lär av dom någon gång!

Jag har även turen att ha en underbar man och hans familj som alltid finns där för oss och ställer upp oavsett klockslag.
Önskar alla kunde vara så förstående att ingen är den andre lik men man är lika mycket människa för det.
Alla gör fel och misstag är bara att göra om och göra rätt !

Puss på er alla !

Är lite halv dålig på att skriva här känner jag !
Annars då ?
Barnens lov är slit och vardagen rullat igång som vanligt!
Igår tog Denver blodproverna inför han operation och var super duktig inte ett pip !

I dag då ?
Började dagen med att Jonne gick till jobbet och jag körde barn till skola och dagis, hem starta tvätten och sen iväg till gymmet.
Efter gymmet var det hem och duscha för att sedan hänga tvätten!
Medan jag stod och hängde tvätten blev jag att tänka tillbaka bara för ett halvår sedan så var det rena rama pestoch pina att tvätta och hänga tvätten.
Kan tycka nu att vår lägenhet varit en katastrof innan men då såg jag det inte.
Detta kommer låta helt sjukt och idiotiskt i mångas öron men innan jag fick min adhd diagnos och började med medicinen så var det en super stor och jätte jobbig sak att fixa tvätten, diska städa ja allt var jobbigt och kunde kännas omöjlig och man blev aldrig färdig.
Det gick lixom inte bara att ta tag i saken och göra den för hela tiden fanns de roligare saker att göra eller barnen kom och ville något så blev det avglömt.
Nu sker allt utan problem och jag klarar inte av när det blir stökigt så länge utan städar undan det utan att tänka överdrivet mycket.
Nu när jag går upp så bäddar jag sängen äter frukost och tar medicin och sätter igång med dagens alla uppgifter.
Innan hade jag bara gått upp och lämnat sängen obäddad, kläder på golvet och satt mig vid tv:n bara barnen blivit klädda.
Men så är det då inte längre och vill verkligen inte tillbaka till mitt gamla röriga liv.
Sen var det bara att hämta barn på dagis iallafall och hem igen.
Mamma hämtade Kevin och gick och badade i badhuset.
Så hann vi hem och ta de lugnt ett tag innan det var dags att hämta Johanna som skulle vara barnvakt medan jag och Jonne gick på informations föräldrar möte om Kevins mordena språk och information om kyrkskolan där han börjar till hösten.

Det var nog det värsta jag varit med om sedan jag började med medicin!
Fy fan sejer jag bara !
Jag har sagt till både sköterskan och läkaren att min eftermiddags medicin inte funkar men de sejer att den inte kan gått ur kroppen men nu vet jag att jag har rätt att den inte funkar oavsett vad dom sejer.
Tog sista 16:45 och mötet började 18:00
När vi kom kände jag paniken på en gång av alla som stod och pratade och blev som dom pratade i mun på varandra på grund av ljudnivån så de blev jätte jobbigt med alla ljud, men som tur var så började grabbens gamla hockey tränare prata med oss.
Så då kunde jag iallafall försöka koncentrera mig på det en stund.
Inne i aulan sen så om jag klarade av att hålla fokus i 3-5 min får jag vara glad :/ satt och studsade med benet, vred och vände på mig, kolla telefonen, kollade runt viska allt möjligt till mannen som kom up,p kunde inte styra impulserna alls :(

I vanliga fall så går jag inte utanför dörren efter 18:00 för då brukar vi äta sen lägga barnen efter det.
Så har jag min lilla egen tid då att bara försöka varva ner vilket det absolut inte blev idag.
Men tur jag ska till sköterskan snart!

Nu ligger jag i sängen och ska försöka sova alldeles strax så nu lär jag avsluta !
Men ska försöka bättra nog lite !
Men ha en bra dag med er!

Idag mår jag riktigt jävla bra av någon anledning!
Mannen har nyss gått till jobbet, men vi han ta en lugn dusch innan och barnen sov fortfarande efter deras påsklov började igår!
Nu ligger jag med lurarna i öronen de små kollar på dumma mig 2 på sitt rum Kevin spelar på sitt rum och jag har nå barn pogram om kroppen på vardagsrums tv:n :)
Och allt flyter bara på till skillnad från i går då mini monstret vägrade lyssna och bara gallskrek tills han tappade rösten.
Nu är bara frågan var man ska göra av all överskottsenergi ;)
Blir nog att dampa lös ordentligt med barnen, de brukar dom gilla :)
I eftermiddag när Jonne slutat jobbet så ska vi på påskmiddag hos hans mamma.

Men nu ska jag se till att barnen får i sig lite frukost!