Kevin i skolan, Jonne på jobbet barnen tittar på film med lite paus för att bråka då och då.
Så jag fortsätter väl försöka hålla mig i skinnet och hålla mig lugn i soffan.
Känner mig lite bättre idag men är fortfarande slut i kroppen och saknar min röst.
Men hoppas på att bli pigg nog till på fredag iallafall då jag hade tänkt åka till Ica maxi och ta syskon kort på barnen.
De tog enbart enskilda bilder på dagis och fixar vi de själva får vi ju alla tre på samma bild.
Kommer jag iväg så blir det förhoppningsvis en ny förstoring senare också :)
Men nu ska jag ta och röra mig mot köket och se vad vi kan få till för mat till Denver, Trinity har beställt lasagne som är hennes favorit efter att världens bästa farmor hittade en äggfri variant på Lidl.
Denvers favorit är ju korv eller kalvsylta så blir nog korv av något slag idag också.

Men nej nu har jag inte tid att sitta här och yta nå mer så schingeling på er så länge!

Ja men vist här går det bara runt, 2 dagar blev de för de små på dagis innan de blev hemma igen !
Fast denna gången är det jag som fått feber och tappat rösten.
Men till skillnad från för bara 1 år sedan så kan jag hålla mig någorlunda i skinnet så de förhoppningsvis går över fort.
Men mitt minsta monster är nog den underbaraste som finns.
Frågade om jag fick låna hans täcke och om han ville vara snäll och hämta de. (Vårat blir så klumpigt att ha i soffan då vi har ett dubbel täcke)
Och grabben svarar : men mamma du behöver inget täcke jag kan värma dig! så lägger han sig och kramas.
Den kille har verkligen hjärtat på rätt ställe!
Annars då?
Jo jag tog tag i saken att ringa min sköterska och tala om att effekten av min medicin inte funkar alls lika bra så frågade om det fanns några andra alternativ.
Något jag dragit ut på då jag känt att jag har ju aldrig mått så bra som jag gör nu när medicinen funkar och då kan ta att den går ut på tok för fort.
Men samtidigt känt att de vore skönt om den funkar hela dagen så tog mod till mig att ringa om det.
Så hon nämnde 2 olika men ena var ingen idé så hon skrev medicin byte och namnet på medicinen i min journal och fråga om jag kunde vänta till februari eller om de var akut.
Givetvis kan jag vänta sa jag, och berättade att det var mest funderingar som jag vet att jag drar ut på då jag ogillar förändringar och att inte riktigt ha koll på läget.
Men nu står det där och min läkare kommer ta upp det om inte jag gör det, vilket jag tycker är tok skönt.
Jag hatar att klaga med tanke på hur mycket bättre jag mår nu mot vad jag gjorde innan.
Så har jag så underbara vänner som alltid ställer upp.

Annars så var vi hem till min mormor och morfar och bytte däck på deras bil i går så nu vet vi dom åker säkert.
Vi åker säkert om ett tag, Johan har iallafall fått hem våra däck så dom kan få ett par fälgar.

Avslutade gårdagen med att färga håret rödbrunt, vilket blev helt ok men nu hoppas jag att färgen får sitta kvar då det inte finns någon som som kan bleka den som den gjorde sist jag färgade till mörkblond.

Men nu ropar sängen på mig så det är väl de som hänt i dagarna.

Såhär kan det se ut en helt vanlig dag när jag försöker få igång ungarna att leka inte nudda golv, vilket inte alls funkade så jag fick leka själv :(

Jag har blivit extremt dålig på att skriva här men det betyder kanske att livet flyter på ?
Jaja nu är iallafall hösten här och vi är inne på andra eller tredje veckan med astma som kommer och går för minsta sonen :(
Han har varit jätte duktig och sluta med nappen också så jag är så stolt över min napp älskande son !
Så de som påstår att de inte klarar av att sluta röka ljuger för sig själva till ochmed kan jag nog nästan seja.
Min son älskade sina nappar och skulle helst ha 3 st en i munnen och en i varje hand lyckades sluta med nappen ;)

Annars då ?
Nu har det gått 1 år sedan jag fick min adhd diagnos som satte massa pusselbitar på plast och blev en stor omställning och allt vad det heter för mig och min familj.
För snart 1 år sedan om 1-2 veckor sedan gjorde jag valet att testa medicin mot adhd:n.
Detta år har varit en riktigt bergochdalbana kan jag lova.
Men glömmer nog aldrig känslan när jag tagit första tabletten och ska med sonen till tandläkaren.
Det var helt tyst i huvudet och jag fick ett lugn jag aldrig känt i kroppen i hela mitt liv.
Mins att samtidigt som jag tyckte det var ett skönt lugn så skrämde det mig.
Och tankarna kom en åt gången, jag tänkte ofta på om det verkligen skulle vara så där.
Plötsligt klarade jag av att ta tag i saker jag länge velat ta tag i men aldrig orkat och impulserna fått styra men inte nu längre.
De som varit jobbigast är nog att jag nu har insett hur hemsk och elak jag kunde vara och var som barn.
Men jag hade en stark mamma, pappa mormor och morfar som alltid fanns där endå för mig vilket jag är grymt tacksam över.
Så länge jag kan minnas har jag alltid kunnat stänga av mina känslor och stänga dom ute, det går inte alls nu när jag äter medicinen utan nu kommer dom och jag måste ta tag i dom och bearbeta dom vilket kan vara grymt jobbigt.
Jag som trodde alla kunde stänga ute känslor vilket mannen inte alls förstod när jag en dag bröt ihop totalt för att de bra inte gick att slå ifrån.
Nu har jag börjat lära mig lägga vissa känslo åt sidan och ta det i min egen takt men de går sakta men säkert :)
Annars då var som skett under detta år och min vändpunkt?
När jag ätit medicinen i några månader sa äldsta sonen, mamma du är mycket gladare nu ! Så underbart att få höra att även han märkte skillnad.
Jag tycker om att ha ordning runtomkring mig är nog den största skillnaden man ser.
När jag klarade av att ta tag i saker tog jag tag i mitt socker intag och har tappat lite drygt 30 kg.
Vist äter jag fortfarande godis och socker men känner genast hur det speedar iväg hjärnan på mig och jag känner att jag inte borde äta det !
Har börjat gå till gymmet men blir bara när jag känner för det nu.
Speciellt nu när Denvers astma är som den är.
Men de är väl de störta skillnaderna/sakerna som hänt under året och jag ångar inte mitt beslut för 5 öre såhär i efterhand.
Och mycket är tack vare min barndomsvän att jag verkligen inte ledsnade ur och struntade i det som jag gjort innan när de ringde och frågade om jag fortfarande ville göra min utredning.

Jaja nog om de nu, nu måste jag bara kika hur det går för min telefon som är på reparation innan jag lägger mig och sover, klockan ringer om 6 timmar och jag ska hinna somna innan dess också!

Natt natt på er alla !

Denver har fått sin absolut första vaniljbulle 3.5 år :)
Älskar att se lyckan i hans ögon varje gång han får smaka något nytt :)

Jag och Denver 30 min innan jag och mannen åkte till Stockholm för att se Trailer Park Boys :)

Det var en rejäl utmaning att släppa på kontroll behovet över att Denver inte skulle få i sig något han inte tål eller tanken om att inte kunna vara hos barnen på 5 min ifall något skulle hända.
Att sitta på ett tåg jag har noll kontroll på.
Allt folk som trängdes på tunnelbanan.

Men i slutändan så jävla värt de där panikångest attackerna.
Kommer garanterat göra om det igen om dom väljer att komma tillbaka till sverige !

Jaha vad händer i vårt liv då ?
I morgon ska vi till Falun med dottern för nytt hörselprov och ny bedömning om eventuellt ännu en operation av polyperna och om de ska sätta in rör i öronen.
Behöver polyperna opereras bort igen så hoppas jag de sätter in rör också för tror de blir 5 operationen för henne och samma sak I sådana fall.

Kevin har börjat 7an och högstadiet, usch vad stor mamma lilla kille börjar bli.
Han verkar trivas bra i skolan och allt flyter på.

Denver vårt lilla monster har lite små jobbigt med myggbett, exem och allergier och astma just nu, men hösten är ju på väg så vi förbereder oss för en 3 månaders period med feber igen.

Så har vi lilla jag jag mår ok, har känt mig nere men bara ta tag i det som är.
Kom precis på att det är snart exakt 3 år sedan Denver hade sina första andningsuppehåll och jag trodde jag skulle få lämna sjukan utan han.
Men han är stark vår kämpe.
Det har varit nere period för mig varje år nu sedan dess men innan har jag kunnat stänga av allt och gått på automat men funkar inte med min medicin nu så i år måste jag bearbeta allt som hänt.
Vliket kan vara jäkligt bra upptäckte jag för lite drygt ett halvår sedan då jag upptäckte att känslorna inte bara kunde kopplas från längre.
Bara vetskapen varför jag känt som jag gjort och gör, gör att det känns bättre och lättare att handskas med alla känslor som kommer.
Men nog om det nu !

Nu ska jag kolla lite serier med mannen och bara ta de lugnt :)

Puss å kram på er alla underbara där ute !

Här händer det inte mycket alls tyvärr :/
Jonne har fått semester nu, skönt att vara 2 hemma ett tag.
2 av Barnen har få åka på varsin semester med farmor och Håkan.
Trinity fick åka med upp till farmors syster och mamma uppe i Sundsvall och bo på en gård med hästar, kossor och hundar.
Fick följa med på konfermation och massa annat skoj.
Hon hade jätte mycket skoj att berätta när hon kom hem !
Sen var det Kevins tur att få åka med farmor och Håkan.
Deras semester gick neråt i landet till ullared och varberg om jag mins rätt.
Så han fick kampa vid havet och hade det lugnt och skönt.
Denver har fått stå ut med mej och Jonne, men han är fortfarande inte så stor att han bryr sig, han bara flyter med :)

Annars då?
Var till sjukgymnasten i går med Trinity och kollade upp hennes öcerrörlighet, och så mätte de hur många grader för mycket hon kunde böja armar och ben.
Vänster sida var mer böjbar än höger.
Annars var de inte så mycket mer.

Men nu ropar frukostbordet på mig !

Jaha !
Har egentligen inget att skriva men har så grymt tråkigt så jag gör det endå !
Här händer det inte mycket alls.
ska nog snart ut en sväng iallafall !
Idag fick jag tillbaka mitt körkort jag slarvade bort förra helgen, men kommer ju ett nytt nästa vecka.
Men blev rätt så lättad över att få tillbaka det.
Samtidigt så väntar jag på det nya :)
Lite kul var det när jag kollade bilderna från mitt första körkort som jag använt som legitimation tillsammans med papper från skatteverket och mitt körkort som jag tappade bort, var nästa mer lik mig på mitt första :)

Men nu lär jag hitta på något innan jag dör av rastlöshet !
Tjillivippen på er så länge !

Den vänstra bilden är från 2005 och den högra 2011

Denna bilden är tagen i morse :)

Jaha då har Kevin sommarlov sedan torsdags förra veckan och min brors dotter tog studenten i fredags så var 2 dagar där man hela tiden hade något att göra men det älskar jag.
På lördagen tog vi oss en promenad hem till min mormor och morfar så då fick man också röra på sig lite :)
Kanske inte lika kul att upptäcka att man tappat körkortet på söndagen sen.
För mig är det som jordens undergång och jag kunde inte alls sova på natten till måndagen.
På måndags morgon vaknade jag kl 6 och började göra mig i ordning för att vara klar kl 8 så jag kunde gå till affären där jag haft det sist.
Men fanns inte där heller så fick bli en tur till Falun och ta nytt kort och fixa allt till ett nytt körkort.
Nu måste jag bara då hem ett papper där jag ger Jonne fullmakt att legitimera mig när jag ska hämta ut det.
Det borde komma i morgon tycker jag och nya körkortet är redan betalt så bara att vänta som gäller!
Idag kom våran prinsessa hem också från sin semester med farmor och Håkan !

Så nu blir det sängen för mig iallafall !

För mig spelar det absolut ingen roll hut många timmar jag sover per natt om det nu är 30 min eller 14 timmar så har det ingen betydelse men vad jag upptäckt har stor betydelse för mig är om jag är rastlös och det kryper i kroppen eller om jag kan slappna av och bara varva ner.
Somnar jag då jag är rastlös och sover djupt/hårt 14 timmar vaknar jag endå och är helt slut i kroppen precis som jag inte skulle somnat alls.
somnar jag med ett lugn i hjärnan och kan varva ner så räcker 30 minuters sömn och jag känner mig ändå utvilad.

När jag började med min adhd medicin som jag tar på eftermiddagen så sa läkare och sjuksköterskor att jag kunde få svårare att somna på kvällarna då det var en bieffekt.
jag som vanligt upplevde raka motsatsen och somnade mycket lättare och sov mycket bättre för när medicinen verkade kunde jag för föra gången slappna av.
Tyvärr avtog effekten på eftermiddagens medicinen efter ett par veckor och fick först inte höja.
Men i måndags fick jag höjning och nu helt plötsligt känns eftermiddagarna inte alls lika jobbiga längre.
så nu hoppas jag att detta håller i sig men det tror jag då jag haft samma frukost och lunch dos i snart ett halvår: )